Lagavulin 16 år

Lagavulin 16 är helt klart en av mina favoriter och den whisky som en gång i tiden lurade in mig i whiskyns fortrollande värld.
En klassiker från ön Islay och ett måste på whiskyhyllan om man gillar rökig whisky.

Doft: Så klar rök men även en del torv, hav, tång, kryddor, lite söt från sherryfat och en hint av krämig vanilj.
Smak: En komplex och smakrik whisky som bjuder på malt, sherry, jod, lite ek, söt av sherryn, rök, mycket rök..
Eftersmak: Röken sitter kvar men även lite av sdet söta och sedan kommer en hint av lakris. En lång härlig eftersmak.
 

Av alla framstående regioner för maltwhiskytillverkning är nog trots allt Islay den mest betydande – än idag är ön hem för inte mindre än åtta verksamma destillerier. Och allra störst av dem alla är Lagavulin – den definitiva Islaymalten!
Redan 1742 ska det ha funnits tio illegala whiskytillverkare i området runt Lagavulin, men det var först 1816 som bonden och destillatören John Johnston grundande den första lagliga verksamheten. Hans destilleri låg i närheten av Dunyvaig Castle, som en gång i tiden var högborg för släkten som härskade över de skotska öarna, Lord of the Isles.
Ett år senare grundade Archibald Campbell ett andra destilleri, som senare tycks ha använt sig av namnet Ardmore. När Johnston dog slogs de två destillerierna ihop. Köparen hette Alexander Graham, och eftersom Johnston varit skyldig honom pengar kunde han förvärva Lagavulin för en struntsumma.
Graham renoverade byggnaderna och hans efterträdare, James Logan Mackie & Co, fortsatte på den framgångsrikt inslagna vägen. Lagavulin gick från styrka till styrka.Ägaren Peter Mackie blev världsberömd som skaparen av blendwhiskyn White Horse. Han var en rastlös man med hög arbetsmoral, av sina anställda kallad ”Restless Peter" (ung. Rastlöse Peter), och kom ständigt på nya projekt. Ett av dessa var det lilla specialdestilleriet Malt Mill. Produktionen startade 1908 och all tillverkning skulle ske enligt metoder som var i bruk många hundra år tidigare. Experimenten vid Malt Mill fortsatte ända fram till 1960.
Mackie var också fast besluten att säkerställa Lagavulins fortsatta tillverkning med stor fokus på detaljer. Kornet som används till Lagavulin mältas i det
närliggande Port Ellen och har en stark rökkoncentration, ungefär 20 gånger mer än en typisk Speyside malt, exempelvis Cragganmore. Jäsningen av mäsken är också en långsam process. Mellan 55 och 75 timmar tar för att den rök- och torvrika smaken och doften från kornet att komma igenom.
I Lagavulins fyra pannor, varav två är i den lökformade stil som användes för att framställa sprit för hundratals år sedan, får den smakrika vörten all omsorg som den kräver. I enlighet med de gamla metoderna destilleras spriten längst av alla Islaymalter – det tar runt fem timmar för den första omgången och fler än nio för den andra. Den långa destilleringsprocessen anses ligga bakom Lagavulins karakteristiskt fylliga och mjuka smak – en smak som har en mängd hängivna anhängare.
Lagavulin är en kraftfull men tilltalande njutning. Den beskrivs ofta som “otroligt kraftfull med en komplex blandning av smaker” och avnjuts av ett betydande antal maltälskare som anser att denna stora, mörka, intensiv karaktären är just en malt.